Berättelse
Rödluvan
15 min7-9 år
Det här är början av berättelsen. Hela berättelsen spelas i Sonacast-appen.
Berättelsen
Introduktion
Har du någonsin undrat vad som händer när en liten flicka med en så vacker röd luva, bestämmer sig för att vandra ensam genom en stor, mörk skog? Vad kan dölja sig bland de höga träden? Kanske en snäll ekorre, eller en busig fågel? Men vad om det är något annat något med vassa tänder och en lurvig svans? Följ med oss idag, när vi dyker ner i den spännande sagan om Rödluvan och det oväntade mötet som förändrade hennes dag för alltid. Var beredd på ett äventyr!
Del 1: Rödluvan och korgen
Långt bort, i en liten by vid skogens rand, bodde en gång en söt liten flicka. Hon var så snäll och glad, men allra mest älskade hon sin mormor, som sytt en alldeles speciell röd luva. Därför kallades hon Rödluvan. En solig morgon knackade mamma på Rödluvans dörr. 'Min skatt,' sa hon, 'din mormor är inte riktigt pigg. Jag har bakat goda kakor och lite saft. Skulle du vilja ta med korgen till henne?' Rödluvan blev genast glad! 'Ja, mamma!' utropade hon. Mamma lyfte ner en korg full med doftande bullar, söta bär och glittrande saft. 'Men kom ihåg, Rödluvan,' sa mamma, 'gå raka vägen till mormor. Stanna inte på stigen och prata inte med främlingar i skogen!'
Del 2: Mötet i skogen
Rödluvan nickade glatt, tog korgen i sin lilla hand och vinkade hejdå till mamma. Solen silade ner genom trädens gröna tak när hon klev in i den stora, tysta skogen. Fåglarna sjöng sina vackraste sånger och små, färggranna fjärilar fladdrade mellan ljusstrålarna. Det var så vackert! Hon hade aldrig sett så många blommor på en och samma gång – blåa, gula, röda och lila. Plötsligt, bakom en stor ek, stack ett par lurviga öron fram. Det var den stora, stygga vargen! Han hade länge spanat efter Rödluvan och nu, nu var hon alldeles ensam. Vargen smög fram, hans ögon glittrade listigt. ”Hallå där, lilla Rödluvan,” sa han med en röst som var len som sammet. ”Vart är du på väg en så här strålande dag?” Rödluvan, som helt glömt sin mammas varning, svarade glatt: ”Jag ska till min mormor som är sjuk! Jag har med mig bullar, bär och saft i korgen.” Hon höll upp korgen så att vargen kunde se de goda sakerna. Vargen log ett stort, tandigt leende. ”Åh, så snällt av dig! Men säg mig, Rödluvan, har du inte tänkt på att plocka en vacker bukett blommor till din mormor också? Se så många fina de finns här runt omkring!” Han pekade med nosen mot en äng full av margeritor och smörblommor. ”Hon skulle säkert bli så glad!” Rödluvan tittade på blommorna, sedan på sin korg, och sedan tillbaka på blommorna. Mamma hade sagt att hon inte skulle stanna. Men mormor älskade ju blommor! Och det skulle bara ta en liten, liten stund. Hon tänkte att vargen verkade snäll. ”Ja! Det ska jag göra!” utropade hon, och utan att tveka vek hon av från stigen, djupare in bland buskarna för att plocka de allra finaste blommorna. Vargen såg Rödluvan försvinna bland träden. ”Ha ha!” tänkte han. ”Nu har jag en genväg till mormors hus!” Och med snabba steg, och ett stort flin, sprang han den kortaste vägen till mormors stuga.
Del 3: Hos mormor – Vargen anländer
Men medan Rödluvan så försiktigt plockade blommor i skogen, sprang den listiga Vargen så snabbt han bara kunde! Han var framme vid mormors lilla stuga på ett kick. Huset låg där, så lugnt och stilla. Vargen stannade utanför dörren, tog ett djupt andetag och knackade sedan försiktigt på. Inifrån stugan hördes en gammal, svag röst. ”Vem är där?” frågade mormor, som låg i sin säng och inte kände sig så pigg. Vargen hostade till, ”Det är jag, lilla Rödluvan!” svarade Vargen, och försökte låta så söt och snäll ut som möjligt. ”Jag har kommit med god mat och lite blommor till dig!” Mormor, som var lite halvdöv, trodde verkligen att det var hennes lilla barnbarn. ”Åh, vad snällt av dig, mitt barn”, sa hon. ”Dörren är inte låst. Lyft bara på spärren så kommer du in.” Vargen behövde ingen andra inbjudan. Han tryckte ner dörrhandtaget och rusade rakt in i stugan! Han sprang bort till mormors säng, och innan den gamla mormodern ens hann säga ett enda ord till, svalde Vargen ner henne hel! Vips, så var mormor borta, djupt inne i Vargens stora, mörka mage. Sen tog Vargen på sig mormors nattmössa, drog täcket upp till hakan och lade sig i sängen. Han väntade. Han var så listig, den där Vargen. Han skulle lura Rödluvan också! Under tiden, hade lilla Rödluvan plockat en hel bukett med färgglada blommor som doftade ljuvligt. Solen började smyga sig lite lägre på himlen, och hon visste att mormor väntade. Med korgen på armen och blombuketten i handen, gick Rödluvan den sista biten till mormors stuga. Men när hon kom fram, kändes allt lite annorlunda. Stugan, som annars brukade vara så full av liv, var alldeles tyst. Dörren stod lite på glänt. En känsla av obehag kröp in i Rödluvans mage. Det var så märkligt tyst. Hon knackade försiktigt på dörren, men ingen svarade. ”Mormor?” frågade hon, och kikade in. ”Är du där?” Ingen svarade. Rödluvan tog ett djupt andetag och klev in. Det var mörkt därinne, gardinerna fördragna. Och det luktade… konstigt. Inte som mormors vanliga lukt. Hon gick sakta fram till sängen. Där, under täcket, låg mormor. Eller någon som liknade mormor. Hon hade nattmössan djupt nerdragen över ansiktet. ”God dag, mormor!” sa Rödluvan, och sträckte fram blombuketten. ”Jag har kommit med lite gott och fina blommor till dig.” Vargen, som låg där i mormors kläder, svarade: ”Lyft på täcket, mitt barn, och ställ korgen på bordet.” Hans röst lät så hes och konstig. Rödluvan gjorde som hon blev tillsagd. Hon lyfte försiktigt på täcket. Mormor såg så annorlunda ut idag. ”Åh, mormor”, sa Rödluvan, ”vad stora öron du har!” ”Det är för att jag ska kunna höra dig bättre, mitt barn”, svarade Vargen, och drog nattmössan ännu längre ner. ”Men mormor,” fortsatte Rödluvan, ”vad stora ögon du har!” ”Det är för att jag ska kunna se dig bättre, mitt barn”, fräste Vargen. ”Och mormor”, sa Rödluvan, ”vad stora händer du har!” ”Det är för att jag ska kunna hålla om dig bättre, mitt barn”, svarade Vargen, och sträckte ut en stor, lurvig tass. ”Men mormor!” utbrast Rödluvan, ”vad hemskt stor mun du har!” Och Vargen, som inte kunde hålla sig längre, ryckte undan täcket och skrek: ”DET ÄR FÖR ATT JAG SKA KUNNA ÄTA UPP DIG BÄTTRE!” Och innan Rödluvan hann skrika ett ljud, hoppade den hemska Vargen ur sängen och svalde henne hel han också! Precis som han svalt mormor. Nu var Vargen väldigt mätt och belåten. Han lade sig tillbaka i sängen, drog täcket över sig, och somnade snabbt med ett högt, snarkande ljud.
Del 4: Jägaren och räddningen
Den hemska Vargen snarkade så högt i mormors säng att hela stugan skakade och ljudet hördes långt ut i skogen. Just då kom en duktig jägare förbi. Han kände skogen väl och var på väg hem efter en lång dag. När han närmade sig mormors stuga, stannade han.
Avslutning
Och så var vårt spännande äventyr slut för den här gången! Tack så jättemycket för att du lyssnade på sagan om Rödluvan. Vi hoppas du hade en riktigt rolig stund och att du kanske själv vill hitta på nya, magiska historier i din fantasi. Glöm inte att berätta för Sonacasts vad du tyckte om dagens saga. Dina tankar är viktiga för oss. Kanske drömmer du om fler äventyr ikväll? Tills nästa gång, ha det så bra och lek vidare i fantasin!
