Berättelse
Jorden runt på åttio dagar
30 min7-9 år
Det här är början av berättelsen. Hela berättelsen spelas i Sonacast-appen.
Berättelsen
Introduktion
Har du någonsin undrat hur snabbt man kan resa jorden runt? Tänk dig att du har en klocka som tickar, och varje sekund räknas! Följ med oss på ett otroligt äventyr där en modig gentleman, Phileas Fogg, bestämmer sig för att resa jorden runt på bara åttio dagar! Kan han verkligen klara det? Med flygande ballonger, snabba tåg och kanske till och med en elefant, ska vi upptäcka världens underverk. Spänn fast säkerhetsbältena, för nu börjar vår fantastiska resa!
Mötet med Phileas Fogg och Passepartout
Vår hjälte, den mycket ordentlige Phileas Fogg, bodde i ett stort hus i London. Han var så noga med allt att man nästan kunde ställa klockan efter honom! Varje dag var lik den andra, med frukost på pricken, tidningsläsning och sedan hans gentlemannaklubb. Men en morgon behövde han en ny medhjälpare. Och då dök den glade fransmannen Passepartout upp! Passepartout var stark som en liten björn och lite busig, och han drömde om ett lugnt liv som betjänt. "Jag söker en tjänst", sa Passepartout. Fogg tittade på honom, med sina klara ögon, och med en allvarlig blick anställde han honom. Men stackars Passepartout visste inte att hans nya jobb snart skulle bli det mest spännande äventyret någonsin! Strax efter att han blivit anställd, hände något otroligt... ett vad som skulle förändra allt!
Äventyret börjar: London till Suez
Och vadet var att herr Fogg skulle resa jorden runt på bara åttio dagar! Hans vänner på Reformklubben trodde inte det var möjligt. Men herr Fogg, med sitt lugna sätt, sa att han skulle klara det. "Vi åker ikväll!" sa han bestämt. Stackars Passepartout blev så förvånad! Han hade precis börjat sitt nya jobb, och nu skulle han resa jorden runt! Han hade inte ens hunnit packa upp sin resväska. Men herr Fogg var ingen man att vänta på. Snabbt som en vind packade de det allra viktigaste. Passepartout tog sin lilla väska och en stor, mjuk filt som han älskade. "Vi ska åka tåg och sen ångbåt!" ropade Fogg. De for iväg från det bullriga London. Tåget dundrade fram genom grönskande fält och förbi små byar. Passepartout tittade ut genom fönstret, och allt kändes som en dröm. Snart var de på en stor, pampig ångbåt. Havet glittrade och solnedgången målade himlen i rosa och orange. Fogg hade en speciell klocka som visade tiden överallt i världen. "Vi måste vara snabba, Passepartout!" sa han. "Nästa stopp är Suez i Egypten!" Passepartout kikade på havet. Kanske var det inte så dumt ändå att resa jorden runt? Han tänkte på alla spännande saker de skulle få se. Men han visste inte att någon redan följde efter dem. En liten, lurig man med busiga ögon...
Genom Indien: Elefanter och Räddningar
Den lilla, luriga mannen med busiga ögon, inspektör Fix, trodde Phileas Fogg var en tjuv! Tänk så tokigt! Fix var säker på sin sak, och ville följa Fogg jorden runt för att försöka fånga honom. Phileas Fogg och Passepartout visste inget om Fix. De hade fullt upp med nya upptäckter. Efter en snabb ångbåtsresa över havet, kom de äntligen till det stora, varma och spännande landet Indien! Tänk er palmer som vajar, doften av kryddor och spännande ljud! Passepartout var nyfiken, men Fogg var lugn och ordningsam. De hoppade genast på ett tåg, som skulle ta dem rakt över landet, genom djungler och över floder. Tåget brusade fram som en metallorm. Passepartout såg apor och färgglada fåglar. Men plötsligt saktade tåget in, hostade och stannade sedan med ett ryck! Konduktören förklarade: ”Rälsen är inte färdigbyggd! Den slutar här!” Phileas Fogg rynkade pannan, han hade bråttom. ”Inga problem,” sa han lugnt. ”Vi får hitta ett annat sätt.” De hittade en snäll man som hade en enorm elefant. Dess namn var Kiouni, och hon var stark och vis. Fogg betalade mannen för att få låna Kiouni och hennes förare. Passepartout och Fogg klättrade upp på elefantens rygg. Det var en gungande, men spännande färd genom täta skogar. När de red hörde de plötsligt underliga, sorgsna ljud och trummor. De följde ljudet och kom fram till en glänta. Där såg de en ung, vacker kvinna, som såg så ledsen ut. Hennes namn var Aouda. Aouda var en prinsessa, fången av en gammal, orättvis tradition. Hon ville vara fri! Phileas Fogg, som alltid var rättvis, bestämde sig: ”Vi måste hjälpa henne!” Passepartout kom på en smart plan. Medan alla sov smög han sig tyst fram. Med hjälp av elefantens förare, befriade de prinsessan Aouda! Aouda var så glad! Hennes ögon glittrade. Hon tackade Phileas Fogg och Passepartout gång på gång. De klättrade snabbt upp på Kiounis rygg igen, alla tre. Elefanten trampade försiktigt genom natten, bort från faran. Nu var de tre på äventyr genom Indien: den lugna Phileas Fogg, den nyfikne Passepartout, och den befriade prinsessan Aouda. Och någonstans bakom dem smög inspektör Fix, fortfarande övertygad om att Fogg var en skurk. Han hade ingen aning om att Fogg precis hade räddat en prinsessa! Kiouni var så duktig och bar dem säkert till nästa hamn. Där väntade en ny ångbåt som skulle ta dem vidare över det stora havet. De vinkade adjö till Kiouni och hennes förare, som varit så hjälpsamma. Nu skulle de resa vidare till nya, okända platser. Vad skulle hända i Hong Kong? Skulle inspektör Fix sluta jaga Phileas Fogg? Och vad skulle prinsessan Aouda göra? Det får ni veta i nästa del av vår spännande resa jorden runt!
Över havet till Hong Kong och Japan
Nu fortsätter vår berättelse om den fantastiska resan jorden runt! Phileas Fogg, den snälle Passepartout och prinsessan Aouda var på väg över havet mot Hong Kong. Havet glittrade och Aouda, som aldrig sett havet förut, tyckte det var spännande att se vågorna och fiskebåtarna. Hong Kong var en myllrande stad! Luften var fylld av doften av kryddor och hav. Phileas Fogg var lugn, redo att ta nästa ångfartyg, Carnatic, till Japan. Passepartout var full av energi och såg färgglada lyktor och spännande marknader. Men, inspektör Fix var också i Hong Kong. Han var listig och ville att Fogg skulle missa sin resa. Han visste att om Passepartout inte kom med fartyget till Japan, skulle Fogg försenas. När Passepartout utforskade staden, smög Fix fram. Han bjöd Passepartout på en god dryck som gjorde honom trött och sömnig. Passepartout drack allt, slumrade till i en affär och drömde söta drömmar. Carnatic skulle lämna hamnen. Fogg och Aouda väntade på Passepartout med biljetterna. Men han kom inte. Klockan tickade. Fartyget började sakta röra sig bort från kajen. Utan Passepartout. Och utan Phileas Fogg och Aouda. "Åh nej!" utbrast Aouda. "Vi har missat fartyget!" Men Fogg svarade lugnt: "Oroa dig inte. Vi hittar en annan väg." Han hittade en snabb lotsbåt som kunde ta dem ikapp Carnatic, eller till nästa hamn. Lotsbåten sköt snabbt fram genom vågorna, mot Japan! Men vad hände med Passepartout? När han vaknade upp var affären tom. Han sträckte sig och gäspade. Han tittade ut och såg att Carnatic inte längre låg kvar! "Åh nej!" tänkte han. "Jag har missat det!" Passepartout kände sig ensam. Men han var smart och modig. Han hittade ett annat fartyg som också skulle till Japan. Det var inte Carnatic, men åtminstone på väg åt rätt håll. Han lyckades ta sig ombord och hoppades innerligt att Fogg och Aouda också hittat en väg. När Passepartout kom fram till Yokohama i Japan, var han ensam. Han vandrade runt och hittade en cirkus! Cirkusdirektören såg att Passepartout var stark och erbjöd honom ett jobb. Så där stod Passepartout, mitt i en cirkusarena, i roliga kläder och gjorde konster för publiken. Han var glad att kunna tjäna pengar, och hoppades varje dag att Monsieur Fogg skulle hitta honom. Samtidigt, efter en snabb resa med lotsbåten, anlände Phileas Fogg och Aouda till Japan. De var oroliga för Passepartout, men Fogg behöll lugnet. De började leta efter honom. Till slut hörde de ett glatt skratt och musik. "Vad kan det vara?" undrade Aouda. De följde ljudet och kom fram till den stora cirkusen! Där, mitt bland clowner och elefanter, fick de syn på honom! Där var Passepartout, klädd i en rolig dräkt, mitt i en uppvisning! Fogg och Aouda log stort när de såg sin vän. Passepartout, som inte trodde sina ögon, tappade nästan sina jongleringsbollar! De sprang fram och kramade om honom. Återföreningen var så varm och glad. De var alla tre tillsammans igen! Men tiden gick fort. Nu skulle de korsa det allra största havet, Stilla Havet. Hela vägen till Amerika! Vad skulle hända där? Och skulle inspektör Fix dyka upp igen? Det får ni veta i nästa del av vår spännande resa jorden runt!
Från Japan till Amerika: Tåg och Indianer
Våra vänner, Phileas Fogg, den modiga Aouda och den snabbfotade Passepartout, hade precis lämnat Japan bakom sig. De satt nu på ett stort, mäktigt skepp som plöjde fram över de stora, blå vågorna på Stilla havet. Föreställ er! Havet var så enormt att det kändes som om det aldrig skulle ta slut. Passepartout stod ofta vid relingen och spanade ut, med ögon stora som tefat, och han kunde nästan känna Amerikas spännande dofter långt, långt borta. Men vet ni vem som också var med på skeppet? Jo, den där Inspektör Fix igen! Han smög runt i skuggorna, nästan som en osynlig katt, och undrade hela tiden hur Fogg kunde fortsätta sin resa så snabbt. Fix var säker på att Fogg var en tjuv, men han kunde ju aldrig bevisa det! Det var så frustrerande för honom. Efter många dagar och nätter på havet hördes plötsligt ett glädjerop! "Land i sikte!" ropade sjömännen. Och där, i fjärran, reste sig Amerikas kust. Snart la skeppet till i den livliga staden San Francisco. Vilken stad! Här fanns höga hus, spårvagnar som klangade, och människor som skyndade sig hit och dit. Det var en helt ny värld, full av äventyr som väntade runt varje hörn. Phileas Fogg tittade på sin klocka. De hade inte en minut att förlora! Från San Francisco skulle de ta ett tåg som skulle korsa hela det stora, stora landet Amerika. Tåget var långt, med många vagnar, och ångan pyste ut från det stora loket som en vänlig drake. "Alla ombord!" hojtade en man, och våra vänner klev på. Resan genom Amerika var helt annorlunda än allt de sett tidigare. Landskapet förändrades hela tiden. Först åkte de genom gröna skogar, sedan över stora slätter där gräset var högt som en människa. Och ibland kunde man se mäktiga bergstoppar som sträckte sig mot himlen. Passepartout älskade att titta ut genom fönstret. Han såg vilda djur: stora bufflar som betade lugnt, små präriehundar som tittade fram ur sina hålor, och till och med, en gång, en snabb prärievarg som sprang över slätten. Det var som att vara mitt i en spännande bok! Men resan var inte utan faror. Amerika på den tiden var Vilda Västern, och ibland kunde tågen stöta på oväntade händelser. En dag, när tåget rullade fram över en öppen slätt, hörde de plötsligt ett konstigt ljud. Ett högt, ylande rop! Och sedan, smäll! Tåget stannade med ett ryck. Utanför vagnarna dök det upp ryttare! Det var indianer från prärien, med fjädrar i håret och målade ansikten. De var inte glada över att tåget körde genom deras land. De ville att tåget skulle stanna och att alla skulle gå av. Alla blev lite rädda, utom Phileas Fogg. Han var lugn som alltid. "Vi måste fortsätta," sa han bestämt. Passepartout visste att han var tvungen att göra något. Han var ju akrobat! Han klättrade upp på taket av tågvagnen, smidig som en apa. Han sprang längs med vagnarna, medan indianerna nedanför tittade förvånat på. Sedan, med ett stort hopp, lyckades han koppla loss de sista vagnarna från resten av tåget! De indianer som hade hoppat upp på tåget åkte nu iväg med de avkopplade vagnarna, medan loket och de första vagnarna, med Fogg, Aouda och Passepartout, kunde rusa vidare! Vilken tur! Passepartout hade räddat dem igen, med sin snabbhet och sitt mod. Fogg nickade tacksamt åt sin tjänare. "Bra gjort, Passepartout," sa han. Det var det närmaste en kram man kunde få från den annars så strikte Fogg! Men Inspektör Fix, som också hade varit med på de främre vagnarna, muttrade för sig själv. "Han kommer undan gång på gång! Men jag ska ta honom, jag lovar!" Tåget fortsatte sin färd. De hade klarat sig från Vilda Västerns faror, men var de verkligen säkra? Amerika var så stort, och varje dag som gick tog dem närmare slutet på resan, men också närmare nya utmaningar. Skulle de nå New York i tid? Och skulle Inspektör Fix äntligen fånga Phileas Fogg? Det får ni höra i nästa del av vår spännande resa Jorden runt på åttio dagar!
Från vilda västern till New York
Ja, där satt de, våra vänner Phileas Fogg, den snabba Passepartout och den modiga Aouda, mitt i Amerikas vilda västern! Tåget rusade framåt, som en stor, rykande järnhäst över de oändliga prärierna. Utanför fönstret dansade det höga gräset i vinden, och ibland såg de vilda bufflar som sprang snabbt som vinden. Passepartout tittade ut med stora ögon. Han hade aldrig sett något sådant! Det var som att titta in i en bok, fast på riktigt! Men plötsligt, tjooooong! Tåget bromsade in med ett ryck. Alla skakade till. Vad kunde ha hänt? Konduktören sprang förbi med orolig min. En stor, lurvig flock med bufflar hade bestämt sig för att ta en tupplur – mitt på tågspåret! Tiden rann iväg, och Phileas Fogg tittade på sin lilla, blanka klocka. Varje sekund var viktig nu. Passepartout, som alltid var full av påhitt, smög ut och hittade en stor, lurvig buffel med vänliga ögon som vilade mitt på spåret. Han klappade buffelns nos och viskade en hemlighet i dess öra: 'Snälla, snälla, kan du be dina vänner flytta på sig? Vi har jättebråttom att rädda världen!' Buffeln grymtade lite, som om den funderade djupt. Sen ställde den sig upp, skakade sin stora man, och började den vinka med huvudet åt de andra bufflarna! En efter en reste sig alla de stora djuren, som om de hade förstått det viktiga uppdraget. De skuttade glatt av spåret, och snart var vägen fri! Tåget kunde åka vidare, tack vare Passepartouts hemliga buffelviskning! Inspektör Fix, som satt i vagnen bredvid och hoppades på ett tillfälle att gripa Fogg, blev alldeles röd i ansiktet. 'Så nära!' muttrade han. 'De där bufflarna måste vara medhjälpare! Jag ger mig aldrig!' Tåget susade vidare genom berg och dalar, över floder och förbi små städer som såg ut som de kom direkt ur en cowboyfilm. Dagarna flög förbi som snabba fåglar. Phileas Fogg satt lugnt och läste sin tidning, men hans ögon glimtade ibland mot klockan. Varje minut var viktig, varje timme räknades. Till slut, efter många, många dagar och nätter, nådde de en stor, bullrig stad. Chicago! Höga hus som sträckte sig mot himlen, som gigantiska leksaksblock, och massor av människor och bilar som surrade som bin i en bikupa. Men de kunde inte stanna länge. Nya tåg väntade, som snabba ormar på rälsen, för att ta dem vidare mot östkusten. Och så, äntligen, New York! Staden som aldrig sov! Det var som en hel värld i en enda stad. De såg Frihetsgudinnan i fjärran, en stor dam med en fackla som hälsade alla välkomna. Men tiden! Tiden var deras största fiende nu. Den lilla buffelpausen och några andra små, små förseningar hade kostat dem dyrbar tid. Nu var det bråttom, bråttom, bråttom! De var nästan framme vid sista etappen, men de hade förlorat några värdefulla timmar på vägen. I New York var hamnen full av skepp, stora som hus, som väntade på att segla över det stora, stora havet till andra sidan världen. Till Europa, till England, till London! Men att hitta ett skepp som skulle åka just då, och som hade plats, var inte så lätt. Phileas Fogg gick från kaj till kaj, med Passepartout hack i häl, som en liten skugga. 'Vi måste hitta ett skepp, Passepartout,' sa Fogg. 'Ett som är snabbt som en fisk!'
Sista sträckan: Hem till London
Phileas Fogg och Passepartout sökte febrilt i New Yorks hamn. Tiden rann iväg. Han behövde ett fartyg till England, men alla stora båtar var antingen borta eller för sena. Passepartout kände hoppet sjunka; skulle äventyret ta slut så nära hemma? Plötsligt såg Passepartout en liten, men kraftfull båt: ”Henrietta”. Kaptenen, en mullig man, satt lugnt och åt en macka. ”Ska ni till England?” ropade Passepartout. Kaptenen log. ”Nej, bara fiska. Varför undrar ni?” Fogg kom fram, allvarlig. ”Kapten, jag erbjuder dig en stor summa pengar om du tar oss till Liverpool, England, så fort du kan.” Kaptenen spärrade upp ögonen. ”Min Henrietta är inte byggd för Atlanten!” ”Den får vara snabb som en fisk!” sa Fogg bestämt. ”Vi MÅSTE till England!” Kaptenen funderade, lockad av pengarna. ”Okej då! Men ni får hjälpa till om det blir stormigt!” Henrietta lämnade New Yorks hamn. Båten skumpade våldsamt över vågorna, höga som hus. Passepartout fick hålla i sig hårt. Fogg satt lugnt och tittade på sin klocka. Men ett stort problem uppstod: Henrietta hade inte tillräckligt med kol för att korsa havet! Kaptenen kom till Fogg, allvarlig. ”Herr Fogg, kolet är slut! Vi kan inte fortsätta.” Passepartout blev alldeles blek. Men Phileas Fogg, gav inte upp. Han fick en idé. En galen, men smart idé! ”Kapten,” sa Fogg lugnt. ”Vi köper din båt!” ”Köpa min Henrietta? Varför?” ”För att då kan vi bränna upp den!” svarade Fogg. Passepartout tappade nästan hakan. Bränna båten? Fogg förklarade: De skulle använda all träinredning som bränsle. Det var inte lika bra som kol, men det skulle fungera! Med motorsåg och yxa demonterade de Henriettas inre. Träbitar matades in i den hungriga motorn. Röken bolmade, och Henrietta susade fram över vågorna! När de närmade sig Irlands kust, var Henrietta ett tomt skal. Bara skrovet och motorn fanns kvar. Allt hade brunnit upp för att ta dem hem. De anlände till en hamn nära Liverpool. Marken var äntligen under fötterna! Men när de satte foten på engelsk mark, hände något hemskt. En man med långt skägg och en lite för stor hatt, det var ju detektiven Fix! Han steg fram, tog Fogg i armen och sa ”Phileas Fogg, jag arresterar dig i drottningens namn! Du är bankrånaren!” Passepartout skrek av förvåning, och Fogg stod bara stilla, tyst. Han hade rest jorden runt, bara för att bli arresterad precis när han kom hem. Allt slit, all brådska… Han skulle missa tidsfristen. Han hade förlorat vadet. Eller hade han? Fogg fördes till fängelset. Timmar gick. Plötsligt, mitt i natten, öppnades fängelsets dörrar. Detektiven Fix kom ut, springande! ”Ursäkta mig!” ropade han. ”Jag har gjort ett hemskt misstag! Den riktiga bankrånaren har blivit gripen! Ni är fria!” Fogg kom ut ur fängelset, blek men fri! Men tiden! Var det för sent? Han tittade på sin klocka. Han var säker på att han var för sen. Vadet var förlorat. Passepartout fick en idé, en sista, vild idé! ”Herr Fogg!” ropade han. ”Det är inte för sent! Vi glömde något viktigt!” Han visste något som Fogg inte visste, något som skulle kunna ändra allt! De måste rusa till London! Och det gjorde de! De tog nästa tåg, som susade fram snabbare än vinden! Mot London! Mot målet! Mot det otroliga slutet på deras jorden runt-resa! Skulle de hinna?
Avslutning
Tack för att du följde med oss på denna spännande resa jorden runt! Var inte det ett otroligt äventyr vi just upplevde tillsammans? Om du gillade berättelsen och har några tankar, eller kanske en idé till ett nytt äventyr, låt Sonacasts veta det. Kanske kan du själv fantisera ihop ett nytt äventyr för dina favoritdjur, eller hitta på en magisk plats att besöka redan ikväll? Tack för idag, och vi hoppas vi ses snart igen för nya, spännande sagor!
