Berättelse
De tolv dansande prinsessorna
15 min7-9 år
Det här är början av berättelsen. Hela berättelsen spelas i Sonacast-appen.
Berättelsen
Introduktion
Har ni någonsin undrat vart prinsessor tar vägen om natten? Tänk er tolv vackra prinsessor, med glittrande klänningar och mjuka dansskor. Men varje morgon är deras skor helt utslitna, fulla av hål! Hur kan det vara möjligt? Idag ska vi dyka ner i en spännande saga om en förbryllad kung, mystiska nätter och en modig soldat som vågar följa efter. Häng med när vi avslöjar den magiska hemligheten bakom 'De tolv dansande prinsessorna'!
Prinsessorna och deras hemlighet
Kungen, stackars kungen, var så orolig. Han gick av och an i slottet och undrade hela tiden, vad gör mina döttrar på nätterna? Han lovade en stor belöning, ja, till och med sin hand i äktenskap till en av prinsessorna, till den som kunde avslöja hemligheten. Många tappra prinsar och kloka män kom till slottet för att försöka. De fick sova i ett rum precis bredvid prinsessornas sovrum, för att hålla vakt och se vad som hände. Men varje natt, när mörkret föll och månen lyste, somnade de djupt, djupt. Ingen kunde förstå hur det gick till. Och varje morgon... var prinsessornas skor återigen helt utslitna och fulla av hål! Prinsessorna log hemlighetsfullt. De visste precis vad som hände, men de sa ingenting. Deras stora hemlighet var väl bevarad, djupt inne i slottets gamla väggar, långt bort från allas nyfikna ögon.
Soldaten och hans magiska kappa
Prinsessorna fortsatte att dansa natt efter natt, och kungen blev mer och mer förbryllad. Ingen förstod hur skorna kunde bli utslitna, om prinsessorna bara sov i sina sängar! Till slut bestämde sig kungen för att utlysa en stor belöning. "Den som kan avslöja prinsessornas hemlighet," meddelade han med dundrande röst, "ska få gifta sig med en av mina döttrar och en dag ärva mitt rike!" Denna nyhet nådde en modig, men lite fattig, soldat som var ute och vandrade i skogen. Han hade precis mött en mycket gammal gumma som hade givit honom en magisk kappa som tack för att han hjälpt henne. "Om du tar på dig denna kappa," hade hon sagt med ett finurligt leende, "blir du helt osynlig! Ingen kan se dig, hur mycket de än letar!" Soldaten tackade den gamla gumman varmt och tänkte att detta var en perfekt möjlighet att använda sin nya gåva. Han ville hjälpa kungen och kanske hitta ett nytt, spännande liv. Soldaten begav sig genast till slottet. Kungen tog emot honom och berättade om det stora mysteriet med de dansande prinsessorna. "Många har försökt, men ingen har lyckats," sa kungen, "och jag är så trött på att köpa nya skor!" Soldaten försäkrade kungen att han skulle göra sitt bästa. Den kvällen, när det började mörkna, smög sig soldaten in i det rum där prinsessorna sov. Han tog på sig sin magiska kappa och blev helt osynlig. Han lade sig tyst under sängen och väntade. Han hörde prinsessorna viska och fnissa. Skulle han äntligen få reda på deras hemlighet? Häng med, så får vi se!
Den hemliga gången till underjorden
Ja, vad hände sedan då? Soldaten låg alldeles stilla under sängen. Hans hjärta bankade spänt när han hörde prinsessorna viska och fnissa. En efter en smög de sig upp ur sina sängar, glada som små fåglar. De gick fram till den äldsta prinsessans säng, lyfte den tunga sängen, och där under fanns en hemlig lucka! De öppnade den, och en mörk, smal trappa uppenbarade sig, som ledde rakt ner i jorden. "Kom nu, systrar!" ropade den näst äldsta prinsessan. En efter en klättrade de nerför den hemliga trappan. Soldaten väntade tålmodigt, osynlig i sin magiska kappa. När den sista prinsessan försvunnit, smög han sig fram och följde efter. Trappan var lång, och snart kom de ut i en mörk gång. Först gick de igenom en skog där alla träd hade blad av skinande silver! Bladen skimrade som tusen små stjärnor. Soldaten, som var så smart, bröt av en liten silverkvist och lade den i sin ficka. "Den här ska jag visa kungen!" tänkte han. Efter silverträden kom de till en skog med träd av rent guld! Här glänste det ännu mer. Prick, prick, prick, lät det när prinsessorna gick på de gyllene bladen. Soldaten bröt också av en gyllene kvist och stoppade den i sin andra ficka. Men den tredje skogen var den mest fantastiska! Träden där hade blad av gnistrande diamanter! Ja, du hörde rätt – diamanter! De blänkte så mycket att det nästan gjorde ont i ögonen. Det låg diamanter överallt på marken, som små, små skatter. Soldaten, som var så klok, plockade upp en vacker, liten diamant och lade den försiktigt i sin hatt. "Nu har jag tre bevis!" tänkte han. Efter att ha passerat genom de tre magiska skogarna – silver, guld och diamanter – kom de fram till en stor, öppen plats. Och där, mina vänner, stod ett underbart slott! Det glittrade i alla regnbågens färger, som om det var gjort av socker och drömmar. Utanför slottet väntade tolv ståtliga prinsar. Åh, så stiliga de var! Varje prins tog en prinsessas hand, och sedan gick de in i slottet tillsammans. Soldaten följde efter, fortfarande osynlig. Han såg hur de dansade! De dansade vals och polka och hoppade och snurrade runt. Musiken var levande och glad. Prinsessorna dansade med prinsarna hela natten lång, ända tills deras små skor var helt utslitna. Ja, för det var ju det som var hemligheten, eller hur? Varje natt dansade de tolv prinsessorna bort sina skor. Och nu hade soldaten sett det med egna ögon! Han såg hur de slet ut det ena paret efter det andra. När morgonen började gry, och den magiska musiken tystnade, sa prinsarna farväl till prinsessorna. De klättrade uppför den hemliga trappan igen, en efter en, och soldaten följde efter, precis lika tyst som innan. Han smög sig tillbaka under sängen precis innan den första tjänsteflickan kom in med frukost. Han låtsades sova gott, men i själva verket var hans huvud fullt av bilder av dansande prinsessor och glittrande skogar. Och i fickorna hade han bevisen! Kungens stora mysterium skulle snart vara löst. Men hur skulle han berätta det för kungen? Och skulle kungen tro honom? Det får vi se nästa gång!
Mysteriet avslöjas och ett lyckligt slut
Dagen efter var soldaten åter inför kungen. Han hade hållit sin hemlighet väl, och spänningen var påtaglig. Kungen och hans rådgivare satt samlade med bekymrade miner, hans ansikte rynkigt av oro efter många sömnlösa nätter. "Nåväl, min soldat," sade kungen med en djup suck. "Har du äntligen lyckats avslöja mina döttrars mystiska hemlighet? Eller är det så som jag befarar, att ingen kan lösa detta märkliga fall?" Soldaten rätade på sig, hans röst fylld av lugn och stolthet. "Ja, Ers Majestät. Jag vet vart prinsessorna dansar varje natt. Jag har följt dem, och jag har beviset." Kungen skakade på huvudet, full av misstro. "Omöjligt! Ingen kan veta det, jag har ju låst deras sovrum varje kväll!" "Med all respekt, Ers Majestät," svarade soldaten lugnt, och sträckte fram handen. "Jag har mer än ord. Jag har ett oemotsägligt bevis." Han lät den lilla, glimmande gyllene bägaren, försiktigt tagen från den sista prinsessan, glida fram från sin ficka. Den fångade solljuset och glittrade vackert. "Varje kväll dansar de i en förtrollad, underjordisk värld, i ett palats av blänkande silver och strålande guld. Och denna bägare är därifrån. Jag tog den som bevis." Kungen tog bägaren. Han vände och vred på den, betraktade dess fina hantverk. Hans mun föll öppen. "Men... hur är detta möjligt? Detta är ju otroligt! En underjordisk värld, säger du?" Precis då trädde de tolv prinsessorna in i salen, som vanligt glada och till synes ovetande. Deras nya skor var förstås också utslitna. De skrattade och pratade, men när deras blickar föll på soldaten och sedan på den gyllene bägaren i kungens hand, stannade de tvärt. Ett blekt skimmer spred sig över deras ansikten. Deras ögon möttes med soldatens, och de förstod att deras älskade hemlighet nu var avslöjad. Tystnaden i salen var påtaglig. Kungen vände sig långsamt mot sina döttrar, hans röst nu allvarlig, nästan sorgsen. "Mina flickor, kan det här verkligen vara sant? Har ni dansat bort era skor varje natt, i en hemlig värld bortom mitt rike?" Prinsessorna tittade på varandra, deras ansikten fyllda av skam och rädsla. Den äldsta prinsessan, som var den mest förståndiga, förstod att det var ingen idé att ljuga. Beviset var för starkt. Hon suckade djupt, hennes axlar sjönk. "Ja, pappa," sade hon med en tunn, sorgsen röst. "Det är sant. Vi har dansat varje natt i den förtrollade underjordiska världen." De andra prinsessorna nickade tyst instämmande. Kungen var både ledsen och otroligt lättad. Ledsen för att döttrarna hållit en sådan hemlighet, men oerhört lättad för att mysteriet äntligen var löst. Han vände sig åter till soldaten, hans ansikte mjukare nu. "Min soldat, du har utfört det som ingen annan klarade av. Du har avslöjat mina döttrars hemlighet, och därmed räddat mig från min stora oro. Nu måste du välja din belöning, precis som jag lovade. Vill du bli kungens son och gifta dig med en av mina tolv döttrar?" Soldaten tittade på prinsessorna. Han hade ju följt dem i tre nätter, sett dem dansa och skratta så sorglöst. Hans ögon fastnade till slut på den yngsta prinsessan. Hon verkade mest nyfiken, hade sneglat på honom mest, och hennes leende hade alltid varit det mest smittande. Han hade känt en speciell samhörighet med henne. "Ers Majestät," sade soldaten med ett strålande leende, "jag önskar att få gifta mig med den yngsta prinsessan." Den yngsta prinsessan rodnade djupt, hennes kinder blev lika röda som rosor. Hon nickade blygt, men med ett leende som visade att hon var glad över hans val. Kungen var mycket nöjd. "Så ska det bli! Ett bröllop ska förberedas omedelbart, och du, min soldat, ska nu bli prins och min framtida arvinge!" Och så blev det ett storslaget bröllop, en fest som varade i flera dagar och nätter. Soldaten, som en gång var fattig och ensam, blev en prins och fick sin älskade prinsessa vid sin sida. De levde i stor glädje och delade många äventyr. Prinsessorna behövde inte längre smyga ut och dansa i hemlighet. De hade lärt sig en viktig läxa och förstått att ärlighet var viktigast. De fortsatte att dansa, för dansen var en del av deras själ, men nu mer öppet och med glädje. Ibland bjöd de med soldaten, nu deras bror och vän, ut på en svängom. Den underjordiska världen med silver- och guldpalatsen? Ja, den fanns kvar, lika vacker och magisk som alltid. Men nu kunde de besöka den när de ville, utan att behöva ljuga eller smyga. Det var inte längre en förbjuden hemlighet, utan en del av deras liv som de kunde njuta av fritt. Och soldaten? Han levde lyckligt i alla sina dagar med sin prinsessa. De byggde ett liv tillsammans fyllt av kärlek, äventyr och respekt. Han var inte längre en ensam soldat, utan en älskad prins, och med tiden blev han en klok och rättvis kung. Och de tolv prinsessorna? De var fortfarande dansanta, men nu dansade de med öppna hjärtan, fria från hemligheter och fulla av glädje. Så slutar sagan om de tolv dansande prinsessorna. Ett mysterium som avslöjades av en modig man, en kärlek som fann sin väg, och ett rike som fick en klok prins. Och alla levde lyckliga i alla sina dagar. Och om du lyssnar noga kanske du kan höra musiken från deras dans än idag...
Avslutning
Tack för att du lyssnade på sagan om De tolv dansande prinsessorna. Vad tyckte du? Vi på Sonacasts vill jättegärna höra dina tankar! Kanske kan du fantisera ihop ett alldeles eget äventyr nu? Eller berätta en saga för någon du tycker om? Det finns så många historier att upptäcka, både i böcker och i din egen fantasi. Vi hoppas du hade en mysig stund med oss, och att vi ses snart igen för en ny magisk berättelse. Hej då!
